Älgjakt

Idag har jag varit med och gått i drevet. Jag har inte haft tid att vara med i år förrän nu, och nu blev jag påmind om varför jag tycker om att vara med. Man får motion, vara i naturen, spänning och trevligt umgänge med människor man kan kanske inte träffar i andra sammanhang. Jag blev också påmind om hur det är att svettas och frysa om vartannat, och att det inte är så farligt att ha det lite obekvämt en stund. Det var bara fyra kalvar kvar som skulle skjutas och idag sköts två kalvar. I morgon har Mats inte tid att vara med, så då ska vi vara hemma. Jag vet inte om de andra fortsätter eller om de slutar nu, men troligtvis fortsätter de väl en dag till. Här är en bild från Lendalen. Det blev en ganska lång väntan här, eftersom en grupp med fyra älgar sågs på flera ställen och vi måste få reda på vart de hade sprungit innan vi kunde fortsätta. Här vid björken väntade vi på att höra vart älgarna hade sprungit för att se om det skulle bli ett drev till eller matrast. Älgarna gick till Ingersholma, så det blev mat. Efter maten fick Mats ett pass. Jag fick komma med och sitta under tornet. Det är ganska intressant att sitta med också, eftersom man hela tiden lyssnar på drevfolket och hör allt som knakar i skogen. Naturupplevelsen är också väldigt viktig. En ekorre höll på och hoppade från gren till gren mittemot tornet och en havsörn flög ovanför och skriade, och förutom detta är naturen vacker i sig. Det värsta med att sitta, till skillnad från att gå, är att det blir kallt när man har varit svettig innan. Även fast jag tog på mig en extra tröja blev det kallt. Men det gjorde inget, nu har jag fått varmt igen och när Mats kommer hem efter att de har hängt upp älgarna så ska vi bada bastu. Här är en jättefloka som jag fotade när jag satt under tornet. Vid tallen bakom sköts en liten älgkalv av den som satt i tornet bredvid oss. Jag såg inget, men hörde det.