Morgonpromenad med historia

Jag kände mig inte riktigt kry i morse när jag vaknade. Det känns som om en förkylning är på gång. Jag ville inte riskera något genom att springa, men jag ville i alla fall gå ut, så det fick bli en promenad med kameran i stället. Min vanliga runda på 6,4 km, dvs runt Brinkan. Det var soligt och fint då, så det var tur att jag gick när jag gick. Här är björken utanför dörren i morgonljus:

Vid vägskälet mot Visings växer denna rönn som har fantastikt mycket bär i år:

De brukar säga att det blir en kall vinter om det finns mycket rönnbär, men jag skulle inte säga att det annars finns så mycket rönnbär i år. Det råkar väl sig bara att det finns mycket på denna rönn. Jag tyckte att Österåker såg fin ut i morgonljuset idag:

Solen lyste fram mellan tallarna hela vägen ända tills jag kom till Kasas. Jag måste ta en bild av en "solstig" som bildades av solstrålarna:

Jag har ju tänkt förut att jag ska gå till flygfyren och ta lite bilder. Den står på privat mark, men jag känner att dess historia hör till hela Kumlinge. Min morfar var en av dem som vaktade vid fyren. Det ser otroligt ut när man kommer upp dit, för helt plötsligt känns det som om man skulle vara i någon stad någonstans. En betongkonstruktion här! Hur lyckades de ens gjuta en sådan här, och uppe på ett berg dessutom. Så här ser fyren ut när man kommer uppför stigen:

När man kommer närmare ser man ju att den inte är i toppskick, men jag är ändå förvånad att den är i så pass gott skick som den är, med tanke på att den byggdes för så länge sedan. Här är lite fler bilder på fyren. Det är ju inte Utö, men det är Kumlinge...

Inuti ser det ut så här:

Det ser ganska häftigt ut. Jag kan ju säga genast att jag inte skulle våga klättra upp, hur gärna jag nog skulle vilja se utsikten från toppen. Hu! Det finns ett hus bredvid fyren, som jag gissar att "den andra vakten" sov i. Det ser välbyggt ut. Innan alla tallar växte upp runtomkring, så var nog utsikten fantastisk även därifrån.

Det går knappt att se förbudstexten idag!

Solen ser stor ut. Åt detta håll glänser havet så vackert.

Tydligen fanns det telefon eller el här en gång i tiden. Jag vet inte om fyren lystes upp eller om det egentligen bara var ett utkikstorn. Enligt morfars berättelser, om jag inte blandar och kommer ihåg fel, så användes fyren också under smuggeltiden. Man såg när de tyska fartygen låg i Delet. Det var av dem man köpte sprit i kanistrar som sedan kördes till Stockholm och såldes för dyra pengar. Jag gick hem efter detta och det var min morgonpromenad. Nu blåser det igen och är molnigt. Jag känner mig dock bättre, så ibland kanske det är bättre att gå ut än att stanna inne. Jag får väl äta vitlök och C-vitamin också, så ska det väl bli bra.