Tjejmilen

Ja, nu är vi hemma igen. Lördagen började med en trevlig bufféfrukost på Rosella. Jag vågade inte äta en enda kolhydrat, eftersom jag skulle springa, så det blev kaffe, samt ägg och bacon. Jag hade ingen lust att tillbringa hela loppet på toaletten. Det lönade sig, för jag hade inga problem med magen alls under loppet och det var skönt. Det var underbart skönt att ha bilen med i alla fall. De hade ju lovat att det skulle klarna på eftermiddagen, men det öste ner precis hela dagen. Förr, för många år sedan när jag brukade springa tjejmilen, så fick man hem nummerlappen och efter loppet fick man påsen med sponsorgrejer. Nu måste man hämta nummerlappen och sponsorpåsen själv före loppet. Kön var åtminstone 200 meter lång och där stod jag och flera hundra andra i regnet. Jag är inte riktigt förtjust i att köa kan jag säga. Speciellt som somliga samvetslösa människor tycker att de är viktigare än andra och därför kan gå förbi hela kön och tränga sig in längre fram. Dålig stil. Jag tror att det tog två timmar innan jag fick min nummerlapp och påsen. Sen gick det inte att gå direkt ut utan det var folk ivägen överallt, så det tog sin tid. Jag måste hela tiden påminna mig om att jag hade långt kvar till loppet. Vi hade i alla fall inget problem med att hitta en bra parkering, så att Mats hade någonstans där han kunde vänta på mig. Det var så otroligt skönt att veta att jag slapp leta upp tunnelbanor och bussar, usch! Jag gav mig i väg för att leta upp startplatsen sen. De har ändrat lite sedan jag sprang sist, och man skulle starta på Gärdet i stället för på vägen, och allt var en enda lervälling. Loppet gick också åt andra hållet än då jag sprang förut. Jag hade genomvåta fötter och skorna var täckta av lera innan jag kom fram till starten. Det regnade också konstant, så jag var genomvåt under hela loppet. Trots allt detta var det ju ändå en positiv upplevelse. Jag sprang snabbare än jag någonsin har sprungit förut, så jag är jättenöjd med tiden. Jag ville nog bara bli klar och få sätta mig i bilen! :-) Vi hade inte så hemskt gott om tid, men vi hann vika in till Arninge på vägen tillbaka och handla några saker. Vi hade ju inte ätit något sedan frukosten, så vi var jättehungriga, men eftersom vi hade bokat grillbuffé på Rosella så höll vi oss. Vi fick ett tvåpersoners bord vid fönstret med utsikt över havet och månen, så det var väldigt fint. Maten var god, och så hungriga som vi var, så var det tur! Det var alltså en trevlig dag, men nästa gång jag springer ett lopp så blir det nog här hemma på Åland. Det är så mycket lättare så. Kanske det blir Sjöjungfruloppet i maj. Vi får se. Jag kommer i alla fall att fortsätta springa.