Mörkerjoggning

I kväll bestämde jag mig för att ge mig ut och jogga i månskenet. Det var riktigt skönt ute. Jag hade pannlampa, men skenet syntes inte ens, eftersom månljuset var så starkt. Jag hade reflexväst också, eftersom mina träningskläder är svarta, men jag tror att jag syntes ändå idag. Snön var lagom tjock och det gick att springa totalt avslappnat med bråddarna. Jag trodde att det var varmare än det faktiskt var, för när jag kom hem visade det sig vara -8C grader. Jag måste i alla fall ha träffat rätt med mina kläder och underkläder, för det kändes som en perfekt temperatur att springa i. Det går också att springa mitt på vägen när det är mörkt, och det är skönt, eftersom alla vägar lutar i kurvorna och det är extremt förargligt för fotgängare och cyklister, särskilt när det är halt. Man måste zickzacka för att inte behöva halta. När det är mörkt ser man ju billyktorna på långt håll, så då kan man springa som man vill. Perfekt! Kumlinge är ju annars ett paradis om man vill jogga. Jag har en 3 km runda, en 6,4 km runda och en 10 km runda och behöver bara springa en liten snutt (upp till byn) på samma sträcka. Jag gillar inte att springa fram och tillbaka, så det är perfekt. Jag springer oftast 6,4 km rundan. Om jag har bråttom kan jag ibland springa 3 km, fast det är inte plogat där, så det går bara när det inte är snö. När jag tränar inför ett lopp springer jag 10 km en gång i veckan. Eller springa och springa, jag varvar joggning med att gå, så man kan väl inte kalla det springa riktigt. Strunt samma. Det är vad det är. Det känns bra efteråt i alla fall! :-)