Snipäventyret
Vi åkte med våra goda vänner B och E idag, för B skulle guida snipäventyret från Kumlinge gästhamn via Kumlinges södra sida till färjfaret mot Lappo. Molnen tornade upp sig när det var dags att fara.
Det såg ändå ganska häftigt ut. Här kommer sniporna fram under Snäckö banken.
Det tar ett tag innan alla kört under, trots att de är så få i år.
B och E var barnvakter. Vilken ljuvlig hund! Adele heter hon.
Det började regna, och det öste verkligen ner. Det åskade också, och några blixtar bjöds vi också på. Det var ändå roligt att åka med en bit. Jag hade ju regnbyxor med mig, duk på huvudet, och vattentät jacka. Den har dock aldrig utsatts för ett konstant, långvarigt ösregn förut, så jag visste inte att den inte klarade det. Jag var med andra ord genomblöt när vi kom tillbaka till Brändskär. Mats tände dock en mysig brasa, och det var helt underbart.
Han värmde också ärtsoppa medan jag dukade. Ärtsoppa har väl aldrig smakat så gott. Nu skiner solen igen, och det är varmare igen. Det var ett roligt äventyr, trots allt.
Det såg ändå ganska häftigt ut. Här kommer sniporna fram under Snäckö banken. 
Det tar ett tag innan alla kört under, trots att de är så få i år. 
B och E var barnvakter. Vilken ljuvlig hund! Adele heter hon. 
Det började regna, och det öste verkligen ner. Det åskade också, och några blixtar bjöds vi också på. Det var ändå roligt att åka med en bit. Jag hade ju regnbyxor med mig, duk på huvudet, och vattentät jacka. Den har dock aldrig utsatts för ett konstant, långvarigt ösregn förut, så jag visste inte att den inte klarade det. Jag var med andra ord genomblöt när vi kom tillbaka till Brändskär. Mats tände dock en mysig brasa, och det var helt underbart. 
Han värmde också ärtsoppa medan jag dukade. Ärtsoppa har väl aldrig smakat så gott. Nu skiner solen igen, och det är varmare igen. Det var ett roligt äventyr, trots allt. 
Kommentarer
Skicka en kommentar