Vandringsstigen på Bärö

Igår bestämde vi oss för att åka till Bärö och gå vandringsstigen, som de anställda vid Glada laxen har färdigställt någon gång. 

Den börjar i skogen bakom restaurangen. Det är väl utmärkt hela vägen, så det är ingen risk att en tollar bort sig. 

Det är lite trollskogsaktigt i början. Det skulle inte förvåna om en John Bauer-figur dykt upp bakom en sten.

Stigen är mer vältrampad än vi skulle ha trott. Många har gått här. Det är bra att kunna se stigen långt framför sig. 

Sen ljusnar det och träden blir glesare. Då kommer en ut på Skaftö edet. Vi vände oss dock tillbaka mot Bärö, fast vi gick på utsidan, vid Delet istället. 

Det var så fint igår och nästan vindstilla, så vi fick varmt, fast vi gick längs med Delskanten. 

Jag måste titta både bakåt och framåt, för det var så vackert åt båda håll. 

Här syns det tydligt hur väl markeringarna syns hela vägen. 

Det är intressant med alla olika istidslämningar. 

Det är bra motion att gå här och nog inte en stig för sådana som inte är i någorlunda fysiskt skick i alla fall. 

Det finns små pussar med spännande skira växter. 

Jag beundrade alla fina berg. Dessa har vita strimmor. 

Det här ser ut som vitt mos. 

Hur fint är inte detta mörka, skimrande? Jag tycker att det skulle vara fint med skyltar som beskriver de olika bergarterna, växterna och andra intressanta saker, samtidigt som naturen i sig också bara kan upplevas och njutas av som den är. 

Här är en svettig, men nöjd vandrare. Detta är den finaste vandringsstig jag har gått längs, faktiskt. 

Efter detta var det skönt att komma hem och bada bastu, men hade Glada laxen varit öppet skulle det ha varit en fantastisk upplevelse att bada bastu där och sedan äta middag och sova över. Det får vi ta en annan gång, med goda vänner.