Helsingfors

Förra helgen åkte vi till Helsingfors. Mats kom hem från stan på fredagen och sedan åkte vi norra linjen till Osnäs och körde till Helsingfors. Vi stannade några gånger på vägen, för att uträtta några ärenden. Vi åkte till Mylly, bland annat, och även för att äta vid något tillfälle. Sedan kom vi fram till Helsingfors och uppsökte vårt hotell, hotell Vaakuna, som ligger i centrum. Här är utsikten från vårt fönster. Detta var bussplan förut, och jag har själv tagit någon buss härifrån för länge sedan. 

Vårt hotellrum kändes traditionellt och fint. 

En duva tycks vara hotellets symbol, för den fanns på flera ställen runtom i byggnaden.

Här är tamburen. 

Lumeneprodukter fanns både vid handfatet och i duschen. Gillar mycket! 

Det är ett stort hotell. Jag hade inte kommit till slutet av korridoren när jag tog denna bild.

Jag älskade alla fina möbler i lobbyn och baren/frukostserveringen. 

Älskar de små fåtöljgungstolarna, nedan även lamporna och trappan. 

Vi var i Helsingfors, för att landskapsregeringen hade bjudit in regeringen och tjänstemän från ministerierna till en visning av den nya filmen om Stormskärsmaja. Ministrarnas respektive var också medbjudna, så därför var jag med denna gång. Mats gick runt och representerade, och pratade med statsministern och andra ministrar och tjänstemän. Efter detta gick vi in i filmsalen. Filmmusiken spelades live. 

Vi var i musikhuset, som ligger alldeles nära hotellet. Allt var väldigt pampigt. Filmen var också en helt annan tolkning än den första filmatiseringen av Maja-böckerna, vilket var bra, för vad är meningen med att göra något som är exakt likadant? Det var fortfarande ganska tidigt när vi sett klart filmen, så de åländska ministrarna, talmännen och tjänstemännen gick till baren högst upp i hotell Vaakuna och satt och pratade en stund, vilket var trevligt. På morgonen gick vi upp tidigt som vanligt. Det var dags för min favorit, nämligen hotellfrukosten. 

Lokalen var nyrenoverad och så fin. Jag älskar all finsk design med trä och fina tyger och vilsamma färger. Vi stannade några gånger på vägen igen, men kom ner till Osnäs i god tid. Det var kallt och blåsigt, men solen sken och det kändes fint att vara på väg hem igen. 

Till slut kom Knipan. Det var ganska mycket is hela vägen. 

Vi behövde inte vänta i Torsholma, utan kunde köra ombord på Alfågeln ganska omgående. Mats måste ju vidare till Hummelvik, eftersom han skulle jobba dagen efter och stannade ombord, medan jag steg av i Kumlinge. Jag hade bilen vid färjfästet. Ett gulle kom utspringande genast när jag svängde bilen, och hoppade in i den när jag klev ur. Han var så glad att jag var hemma igen. 

På kvällen kom han också genast och lade sig på min säng och låg där nästan hela natten. 

Det var igen en fin resa, men det var skönt att komma hem!