Operation

I måndags på eftermiddagen åkte jag med Odin för att förbereda mig för operationen på tisdag. När jag var på färjan ringde de från sjukhuset och sa att operationen var fördröjd till onsdag i stället. När jag sen kom dit på onsdag morgon fick jag en säng på kirurgiavdelningen. 

Det var två personer till i rummet då. Min läkare, kirurgen  Irmeli Jansson, kom efter en stund och hälsade, samt ritade på min hals. 

De tog flera rör med blod som skulle användas ifall jag började blöda på operationen. Sedan fick jag smärtstillande. Jag blev utrullad till operationsavdelningen och det var mycket folk runt mig, narkosläkare, kirurgen och många andra. Alla var väldigt vänliga och positiva och förklarade vad de gjorde. Jag hade ju aldrig blivit sövd, men naturligtvis läst om allt som kunde gå fel, så det var väl det jag var lite orolig för. Jag fick andas någon gas och efter en stund vaknade jag mitt i en behaglig dröm ute på en äng. Jag var opererad och de sa att det gått bra. Jag fick ligga på post op ett tag. Det kändes som ganska länge, men det kan ju inte ha varit jättelänge. Jag kördes sen tillbaka till kirurgiska avdelningen och låg och vilade där. Det kändes lugnt och skönt, för vi var bara tre kvinnor i samma rum där. En kvinna fick åka hem och en ny kom i stället på kvällen. Här syns det att jag hade tejp för såret, så det syntes inte så mycket. 

Sköterskorna sa att Irmeli är så duktig på att sy, att stygnen knappt syns. Det som syns genom tejpen är tusch. Jag hade väldigt ont i halsen, och tänkte att har jag blivit förkyld just nu? Jag hade inte lika ont i såret som i halsen. När jag sen blev så pigg att jag behövde gå på toaletten, tittade jag mig i halsen. Jag hade en svart utgjutelse på gomseglet och kom på att jag ju måste ha haft en tub där, som gjort halsen öm. Som ni märker var jag inte riktigt helt klar och införstådd med allt ännu. Jag var nöjd att det var klart i alla fall. Min röst kändes skrovlig, men jag kunde prata ändå. Jag fick mat lite senare på kvällen och det smakade otroligt gott. På natten sov jag ganska bra, för jag fick smärtstillande. Jag läste däremellan, vilket var avkopplande. En sak som var så skön i sammanhanget är att vi som var i samma rum stödde varandra och uppmuntrade varandra. Det blev en fin upplevelse att vi delade rum denna korta tid och bara var där tillsammans. Mats hämtade mig från sjukhuset igår, efter att jag hade fått instruktioner om hur jag ska sköta mig. Jag ska vara sjukskriven i två veckor, jag får inte lyfta, men jag ska vara ute och röra på mig. Här är jag idag, när jag promenerade. Det gick inte jättefort, men det var ändå skönt att vara ute och gå. 

Jag ser trött ut, men det är för att jag är trött. Det gör lite ont i såret, men det börjar bli bättre i luftröret. Ja, nu är det kalciumnivåerna det gäller. Jag ska äta kalcium i några veckor och sedan undersökas igen. Det kryper i hela kroppen ännu så länge, och om det inte försvinner ska jag ta lite mer kalcium, och se om produktionen kommer igång. Vi får se hur det går.